#8 Heta ökendagar och underbara nätter under stjärnorna

Jag såg en skäggig och ruffig man som sneglade på mig från flygplatsens pub. Han anslöt senare till samma incheckningskö som jag stod i, och även han drog på en stor låda. Vi var på väg till Ushuaia, världens sydligaste stad, och det visade sig att vi skulle cykla nästan samma sträcka (ett tag, Thomas hade redan cyklat i tre år och skulle fortsätta något varv runt jorden eller så. Ungefär alltså). Vi cyklade någon vecka tillsammans men jag ville lunsa runt i Torres del Paine en hel vecka medan Thomas cyklade vidare (någon har nämnt en teori om att sololångfärdscyklister strävar efter total frihet och har därför lite svårt att anpassa sina planer efter andra).

Södern lämnade lite i äventyrsväg att önska (i efterhand inser jag att det bara var min fantasi som lämnade något att önska: det finns hur mycket äventyr som helst i Patagonien utanför turisthubbarna – vilket ställe!) så jag började smida äventyrsplaner längre norrut. Anderna bor ju i Sydamerika, och dessa berg bor bitvis i riktigt ödsliga och karga regioner. Topparna i dessa områden är perfekta för nån som mig, oerfaren av alpinism och utan pengar. Det finns inga avgifter för att ge sig upp på topparna, inga krav på guider, och det är så ödsligt att man kan tälta var man vill. Topparna är sällan snötäckta och är än mer sällan branta – man kan alltså ta sig upp på riktigt höga toppar i ensliga områden både utan guide och klättringsutrustning. Delar av Anderna är de torraste höghöjdsområdena i världen, med helt kala 6000-meterstoppar!

Jag började alltså smida planer, men även jag inser att det är suboptimalt att besöka ödsliga regioner och traska upp på 6000-meters-toppar ensam utan erfarenhet. Jag skrev en rad till Thomas och han var helt med på noterna! Vi möttes upp i Santiago och färden mot högplatån Puna De Atacama påbörjades.

Det här inlägget kommer att handla om vår färd från storstaden i Chile fram till basen av en högplatån i norra Argentina.

kartaCyklad sträcka.

1 (1)Packning av det sista på vårt hostel i centrala Santiago.

1 (2)Thomas – mycket redo för äventyr!

1 (3)Första kvällen strax utanför Santiago. Vi frågade om vi fick tälta på militär mark, men det gick inte grabbarna i grönt med på. Det kunde vara farligt eftersom de hade militärövningar där.

1 (4)Istället hamnade vi i ett hus en kilometer längre bort hos en man som jag tror vaktade något slags plantage. Vi hörde bomber sprängas inte mer än en kilometer bort. Vi frågade om Nicolas inte var rädd för att militärpojkarna skulle skicka iväg sina projektiler åt fel håll: ”det är lugnt – jag har livförsäkring!”. Jag och Thomas kände oss inte lika trygga…

”HOLY FUCK!”, vi vaknade mitt i natten till dessa ord som kom ut ur min mun samtidigt som huset skakade och det mullrade från marken. En granat som träffat fel? Det tog några sekunder innan vi insåg att vi inte alls skulle dö – det var jordbävning!

Jordbävningen var uppskakande, och det märktes att Nicolas var oroad, men magnituden var inte tillräckligt hög för att förstöra någonting. Vi hade dock tur att vi inte var längre norrut – i Iquique var det under samma period en jordbävning med 8.2 magnitud!

1 (5)Tidig avfärd innan morgonens vaktbyte.

1 (6)Morgonpigga efter kexfrukost vid motorvägens kant.

1 (7)1.3kg kamerastativ som selfie stick – det var back in the day!

1 (10)Mina nya packväskor för att kunna packa 20 dagars mat på högplatån.

1 (11)Det kändes som att hela tiden pratade om hur hårt och häftigt äventyr vi skulle iväg på, men att vi egentligen bara drack vino tinto, grillade kött och njöt.

1 (12)Skönt när det är över trettio grader varmt och vindstilla!

1 (13)Vi slog läger på botten av en halvtorr flodbädd. Eftersom att jag blivit proppad med skrämselpropaganda om attackerande störtfloder så sov jag uppe på stenen bakom Thomas tält.

1 (14)Ibland behöver det inte vara krångligare än såhär att ordna sin sovplats. Totalt torrt och inte en insekt på flera hundra mils avstånd gjorde att vi oftast kunde sova rakt på marken utan tälten. Det var underbart att kunna ligga och titta på stjärnorna!

1 (15)Min utsikt från sovsäcken: kaktusar, vintergatan och en bäck.

1 (16)Kaktusar och månen.

1 (17)

1 (19)Bergsväg – starka gradienter i femtiofem kilometer. Pust…

1 (18)…och alldeles för varm sol genom ett alldeles för tunt ozonlagar.

1 (20)Serpentinväg nedifrån.

1 (22)Över trettio grader varmt, UV-strålningsvarning och hud som knappt klarar den svenska sommaren – inte en bra kombination!

1 (23)Ser ni mig?

1 (24)Första branta etappen avklarad!

1 (25)I Anderna, där finns det berg.

1 (26)På kvällen kom vi fram till en underbar sjö, Laguna Del Inca, och vi la ut våra liggunderlag vid dess strand.

1 (27)Månnedgång vid Laguna Del Inca på knappt 3000 meters höjd.

1 (28)Morgonstund.

1 (29)Vår sovplats. Notera byggnaden som kikar fram uppe i hörnet, det var ett hotell som hade öppet wifi som jag kunde koppla upp mig på och ringa hem till Linnea via skype.

1 (31)Skypesamtal vid Laguna Del Inca.

1 (33)När det blev helt vindstilla så tog mina kamerabatterier slut. Inte perfekt då vi senare skulle passera ett riktigt häftigt pass. Jag var lite bitter när bara Thomas kunde fota.

1 (34)Thomas på toppen av passet.

1 (35)Vi var förbluffade när vi nådde passet flera hundra höjdmeter för tidigt. Vi trodde att vi skulle uppåt 3800m.

1 (36)Men vi tyckte att vi förtjänade ungefär tio mil nedförsbacke ändå. Det här är nog den längsta nedförsbacken jag någonsin cyklat. Vägen fortsatte bara nedåt och nedåt långt utanför denna bild.

Lite längre bort tog jag för övrigt mitt hastighetsrekord. 80 km/h!

1 (37)Avtagsvägen för Aconcagua, dit åker många alpinister då det är den högsta toppen utanför Himalaya och därmed en del av Seven Summits. Jag och Thomas siktade tusen meter lägre, men någon gång i framtiden kanske…

1 (38)Andernas speciella färger…

1 (39)…och former.

1 (41)Vino Tinto Dulce.

1 (40)”Åh! Så hårt äventyrslivet är!”

1 (42)Se så utmärglad jag var!

1 (43)Risken för undernäring var överhängande.


Argentinarna var för övrigt helt galna i kött, vin och grill. Grillplatsen vi står vid fanns på en camping. Campingen hade vi nästan för oss själva men den hade kapacitet för säkert några tusen människor. De där suddiga ställningarna i bakgrunden på bilden ovan är grillplatser och totalt fanns kanske ett drygt hundratal grillar. Dessutom fanns liknande kommunala fiestaplatser i varenda liten byhåla!

Argentinarna verkar dessutom ha en väldigt skön inställning till arbete. I de mest avlägsna byarna verkade arbetsdagen vara 4-5 timmar. Affärerna kunde vara öppna till exempel 10-12. Sedan siesta till sex på kvällen, för att sedan stänga klockan åtta. För vem orkar egentligen jobba mitt på dagen när det är långt över 30 grader varmt?

1 (44)En ganska typisk middag – kött och avocado.

1 (45)Thomas hade en cyklande dansk kompis Mikael som var i Mendoza som vi tog en avstickare med buss för att träffa. Det kändes lite underligt att resa som en vanlig turist, och nästan onaturligt att swisha fram i sådana hastigheter helt utan ansträngning.

1 (46)Även i Mendoza levde vi det hårda livet och drömde om Anderna-äventyr, men mest drack vi nog Anderna-öl.

1 (48)Mikael älskar att laga mat. Vi älskade Mikael.

1 (49)På vandrarhemmet träffade vi en tysk man som avslutade sin långa resa. Det blev såklart avskedsfest.

1 (50)Tillbaka till lilla staden från Mendoza. Vi träffade Mike (the hike) som vandrade hela Sydamerika och som verkar ha rest nästan hela sitt liv. Att vandra genom denna arida region verkade svårt. När vi cyklade vidare dagen efter blev vi passerade av en vinkande Mike sittandes på ett pickupflak.

1 (51)Korv.

1 (60)Vi lämnade till slut städerna och vinet bakom oss och gav oss ut i naturen.

1 (61)Risiga vägar som då och då verkade bli översvämmade. Området är väldigt torrt, men när nederbörden väl kommer så verkar allt komma på en gång. Vissa vägar var stängda i området och jag vet att Lars Bengtsson, den livs levande svenska cykellegenden, erfor obehaglig mycket vatten när han cyklade här året innan.

1 (62)

1 (57)Vägen till himlen. Eller så var det bara alldeles för varmt.

1 (52)Det måste varit en stor flod som spolats över den här vägen.

1 (53)Träd, en riktig gudagåva i värmen.

1 (54)Läckra landskap.

1 (56)

1 (55)Det var så underliga former. Bergskammar som låg likt slagna titaner på helt plana och frodiga markbäddar.

1 (59)Fåglarnas motsvarighet till tvestjärt?

1 (100)Mänskliga påhitt… vattenfylla en hel dal bara så där.

1 (68)Redo att sova. Underbart enkelt liv när man inte ens behöver slå upp tältet!

1 (66)

1 (69)Stora skillnader i temperatur under dygnet. Vi hade dock anpassat sovsäckarna för att klara oss i -15 grader uppe på högplatån så vi sov som regenter.

1 (63)Vintergatan och Thomas på sin smartphone. Dagens ungdom…

1 (64)Längre bort gick ett rymdskepp in för landning.

1 (65)Trangia Triangel brann fint på läkarsprit.

1 (67)

1 (70)

1 (71)Den starka UV-strålningen gjorde att jag var tvungen att täcka mig från topp till tå – trots hettan!

1 (74)I UR-anda så kör vi lite bildning på detta: 3000m+ kallas för Puna, drygt 3500+ kallas för high Andes.

1 (72)Jepp.

1 (73)Vi tog en avstickare till en Nationalpark för vandring och stjärnskådning i teleskop.

1 (75)

1 (76)

1 (77)För en gångs skulle en guidad tur. Vi fick titta på månen och se dess kratrar och massor av stjärnor i teleskop. Det var kul då vi levde så nära stjärnorna, och vi började lära oss läsa stjärnorna och planeterna.

Vi följde månens tempo och cykler, visste när Mars, Jupiter, Crux och Las Tres Marias gick upp på himlen. Liksom man en vanlig dag kan säga ungefär vad klockan är genom att titta på solen kunde jag titta på planeterna och säga ett ungefärligt klockslag på natten. Vaknade jag till exempel till mitt i natten så behövde jag inte titta på klockan för att veta om det snart var dags att gå upp, stod Mars fortfarande högt på himlen kunde jag gott somna om. Jag tycker fortfarande att Sydamerikas stjärnor känns som ”hemma”, och jag känner inte igen mig lika bra unders Sverige stjärnor.

1 (78)

1 (79)

1 (80)En annan dags campingplats. Ofta gick vi bara rakt ut från vägen ett par hundra meter så var vi helt säkra.

1 (81)

1 (82)Karst?

1 (83)Normal dagstemperatur på 37 grader. Oftast fanns det inga träd att hitta skugga under. Jag led medan Thomas, som även korsat Australiens mitt på sommaren, var ganska obrydd.

1 (84)La Panaderia – Bageriet!

1 (86)Ett litet altare. Det finns en tradition att lämna vattenflaskor till resenärer vid dessa kristna altare vid vägkanterna. Tillgången verkar dock överstiga efterfrågan nu när folk inte reser till häst eller fots.

1 (85)Thomas nya Maxxis Crossmark gav upp, som tur var hade han med sig ett extra. Att få tag i nya cykeldelar i Argentina kunde vara svårt då utländska varor beläggs med hög import. Detta ledde till att nya däck antingen var okej kvalitet men kanske 4 gånger så dyra som i Europa, eller argentinsk kvalitet till ungefär europeiska priset. Det här var första gången jag ansett kinesiska saker vara av överlägsen kvalitet och även jag hade stora däckproblem när mina slets ut.

1 (87)Solnedgång. Egentligen dags att hitta sovplats, men månen skulle snart gå upp så vi fortsatte.

1 (88)Fullmåneuppgång.

1 (90)Helt okej ljus för att cykla vidare. Det var ingen trafik så det var bara härligt!

1 (91)

1 (92)Nattcykling.

1 (93)Dags att sova.

1 (94)Gruva. Det finns mycket mineralfyndigheter i Anderna och många gruvor, men de flesta utgrävningar verkar vara på Chilenska sidan gränsen.

1 (95)Argentinska landsbygden är ofta riktigt nedgången.

1 (96)Mat.

1 (97)Argentinas underbara parker.

1 (98)Planering med flera olika kartor och informationskällor. Tips: kolla in Andesbybike om du är intresserad av Anderna och cykling.

1 (101)Middag på sängen.

1 (102)Överspolad väg.

1 (103)Lyxig cykling när det är granatäpplen i vägkanten…

1 (104)…och det finns övergivna hus man kan rasta i.

1 (105)Vi var äntligen i Villa Union, stan där vi skulle proviantera och äntligen ta oss upp till de svalare bergen. Matpåfyllning för att ha mat för 20 dagar.

1 (106)En sista festmåltid före äventyrets början.

Planen: cykla upp på Puna de Atacama. Gränsen till Chile var stängd vid den här tiden på året. Vi tänkte därför korsa gränsen till Chile, ta oss några mil norrut, och sedan ta oss tillbaka in i Argentina igen utan att karbinpojkarna skulle märka av oss. Vi misslyckades.

Vårt misslyckande kan du läsa om i nästa inlägg, och det kommer för en gångs skull inte bara handla om vin, mat och slöhet.

Petter Hällberg

4 thoughts on “#8 Heta ökendagar och underbara nätter under stjärnorna

  1. Thank God for Google Translate. :) What a wonderful trip through the desert. I’ve been following Thomas’ blog with much interest, and it’s nice to get this part of the trip from someone else’s perspective. And the photographs are just stunning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s