Marocko: wintergetaway!

November var grått, så grått. Utanför föreläsningssalens fönster låg dimman tät och människor i långa mörka rockar och bistra miner stretade i höstvinden. Lektorerna visade bilder på vackra berg på projektorn – ett stort problem för mig på utbildningen i Geovetenskap jag hoppat på. Där sitter man med kliande äventyrsnerv, längtan till en enslig bergsregion, en soluppgång i tältet eller till den där frihetskänslan som infinner sig av att vara på väg, och så matas man föreläsningarna i ända med bilder på just det man längtar efter. Det är en underbar pina, National Geographic-liknande bilder på bergsformer, landskap och kartor. Sånt jag älskar, men samtidigt det som gör att jag inte vill sitta stilla i en föreläsningssal i Sverige under en årstid när ljuset mitt på dagen i sitt crescendo uppgår i något slags halvljus.

Hemma tittade jag på nästa veckas schema och det såg ganska lugnt ut faktiskt. Jag ville söderut till ljuset och lite värme vore såklart skönt. Biljetter till Marrakesh inhandlades och på lördagen bar det av.

Bilderna är alla tagna med mobiltelefon. Det var kul att testa, men med en tjugondel så stor kamerasensor jämfört med systemkameran och oförändrat avdomnad estetisk känsla så blev ju resultatet därefter!

karta marrLilla cyklrundan i Atlasbergen. 5 dagar och 60 mil med två utsökta pass, ”Tiz n Tishka” och ”Tiz n Test”, på runt 2100 höjdmeter. Södra halvan genom öken.

20141129_183747Sen lördag eftermiddag landar jag i Marrakesh och tar mig in till hotellet som jag för en gångs skull förbokat. Eftersom jag bokade första och sista natten i landet så fick jag förvara kartongen jag packade cykeln i under flygningen på hotellet under veckan.

Jag tog mig till hotellet i skymningen, checkade in, monterade ihop cykeln från den stora kartongen och gick ut för att kolla läget i stan som jag faktiskt tyckte var hemsk.

Taxichaffisen hasslade förstås. Det var första gången jag faktiskt blivit bestulen i en sådan situation. Jag betalade i lappar och mannen vägrade ge tillbaka växeln. Jaha. Det brukar ju alltid bli en del hasslande i vissa länder, och folk försöker få en att gå med på att betala mer, men jag har aldrig varit med om att nån bara tagit mina pengar och stuckit. Det var väl bara att göra en mental anteckning att det är tydligen bäst att betala jämnt från början. Och det fortsatte i samma stil, det stora torget som (möjligen lite löjligt) brukar beskrivas i exotiserande Tintin-termer tyckte jag mest var en plats där högljudda män gjorde sitt bästa för att kräma ur så mycket pengar som möjligt ur turister.

På vägen tillbaka till hotellet på kvällen så var det rätt svårt att hitta genom de vindlande gränderna tillbaka till hotellet och jag fick fråga mig fram (vilket ofta kan vara ett kul sätt att prata med folk). En lite för påstridig grabb pekade åt ett håll som jag tyckte verkade helt fel och jag sa att jag testade en annan väg istället. Jag kände mig lite som en douche som frågar och sen inte litar på svaret. Ett par minuter senare pekar en kille in i en lite mindre gränd som skulle leda till hotellet och valde den gången att lita på vägvisningen. Jag följde den tomma gränden men den blev bara mindre och mindre. Efter att ha gått kanske 300 meter så började det lukta lim och jag hade nått återvändsgränd. En man stod i skuggorna med en påse och började prata arabiska med den ende andra mannen som var där, mig. Jag mumlade något och insåg att det nog var hög tid för mig att dra mig tillbaka.

Som tur var så hade jag inte flugit till norra Afrika för att bli lurad på pengar i en vecka – jag skulle till Atlasbergen! I soluppgången dagen därpå (som jag lyckades överleva till) åt jag en rejäl frukost på hotellets innergård bestående av te med en adekvat mängd socker för bergspasscykling och lika adekvat mängd sylt på de många rostmackorna.

Att cykla räser med så här lite packning går snabbt, och det dröjde inte länge förrän jag hade lämnat stan (som förövrigt verkade mycket trevligare nu när det var ljust ute) och nått foten av Atlas.

20141130_152350Serpentinvägar upp mot Tiz n Tishka.

20141130_152411Vägen fortsatte uppåt en bra bit till.

20141130_153657Den ringlande ormen E9. För varje gång vägen svängde så växlade temperaturen. Till en början på låg höjd var det lagom varmt när det var motvind och skugga. Medvind eller sol resulterade i svett. Ju högre altitud desto svalare blev det, och till slut var det hela tiden för kallt förutom när det var vindstilla och jag badade i sol.

20141130_155835Titta vad duktig jag är: hjälm och reflexväst!

20141130_161650På passet var det snö utanför vägen, men ändå ganska varmt. Solen skulle snart gå ner så jag tänkte att det vore kul att testa hur kallt utrustningen jag hade med mig egentligen höll för, så jag bestämde mig för att slå upp tältet så snart som möjligt, helst innan jag tappat för mycket höjd.

Det blev nästan 120 kilometer den dagen tillsammans med en höjning på ungefär 1600 höjdmeter. Därmed hade jag lyckats ta mig vad jag planerat som närmare två dagsetapper på bara en dag – det är verkligen skillnad på att cykla racer med 5 kilos packning jämfört med touringcykeln jag använde på sydamerikaäventyren där cykeln, packningen och all mat vid något tillfälle uppgick till ungefär 70 kilo! De hårdaste dagarna där på hög höjd kommer jag ihåg att jag och Thomas kämpade för att ens ta oss 30 kilometer!

20141130_171228Five billion star hotel! Fast det var faktiskt jäkligt kallt på natten med bara ett tunt liggunderlag rakt på snön…

20141130_171848Kvällsutsikt och fossinguppvärmning efter pulsandet i snön.

Jag gillar ju att kunna sova tryggt i tältet, så jag pulsade uppför en brant backe genom snö för att komma upp till den här platsen. Det var riktigt fint, men marken bestod av stora stenblock och snö och lutade som man kan se på bilden. Jag hade dessutom inte direkt med mig vinterutrustning, men jag såg det som ett experiment, skulle det funka att sova här uppe?

Det gick väl sådär kan man säga. Det var knappast skönt! Tältet som ju hade snö under sig blev blött ganska direkt. Mitt liggunderlag är så kort att det bara räcker för huvud och ned till sätet. För att inte bli blöt om benen så parkerade jag fötterna i cykelhjälmen, vilket blev ganska omständigt. Om baken och skuldrorna, de kroppsdelar som trycks ned hårdast mot underlaget, blev det svinkallt framåt småtimmarna genom det 4 millimeter tjocka liggunderlaget. Jag vaknade ofta och fick sätta mig upp och gnugga upp värme med händerna över benen och kroppen. Det snöade och regnade natten igenom. Jag tvekade på om jag skulle få somna överhuvudtaget, men plötsligt vaknade jag upp och blev förvånad över att det verkade lite ljusare än det varit nyss. Har månen gått upp? Jag tittade på tältduken och såg något rödaktigt genom det gröna tyget. Vadf? Jag stack ut huvudet ur tältöppningen: soluppgång!

20141201_064318Brinnande (och sällan lika efterlängtad) soluppgång!

Jag packade ihop och pulsade ner kanske femtio höjdmeter genom snön till vägen igen. Däcken hade tappat massa luft av någon konstig anledning under den kalla natten, men var inte punkterade, så jag pumpade upp dem och påbörjade den många mil långa nedförsbacken.

20141201_083352Vädret var skönare än det såg ut. För varje höjdmeter förlorad blev det dessutom märkbart varmare i luften och snart satt jag i solen på ett litet kafé med en stor kopp te i handen. Det hade varit en kall natt men med ett mycket behagligt avslut!

20141130_093320Veckan innan hade det varit extrema skyfall (de värsta på ungefär en livstid) och stora skador syntes i landet överallt där jag passerat. Raserade hus, broar, vägar och stora bergssidor hade sköljts bort av vattnet. Det är så lite vegetation på den spröda sandiga marken så erosionen verkar mycket kraftfullt. Tydligen hade det varit värst i Sahara, med över trettio dödsfall. Länk till Aljazeera om man vill se hur det sett ut med bland annat ”flash floods”. Jag träffade ett tyskt par som fastnat med sin bil i en sådan störtflod och med marockaners hjälp undsatts med livet i behåll.

20141130_122032Det regnade lite på mig också, men då gömde jag mig under täta träd tills det värsta passerat.

20141130_124721Urspolade vägar blev till lera här och var. Leran tillsammans med mångmilsnedförsbackar slet otroligt mycket på bromsbeläggen och bråkade en del med kedjan.

Landskapet förändrades i takt med tappandet av höjdmetrar. På sydostsidan av Atlas verkade jag komma in i regnskuggan från bergskedjan, och det blev torrt och varmt.

20141201_115242Lämning av de stora plötsliga vattenflödena i öknen. Man ser att det spolat fram en ungefär 500 meter bred flod här. Nu samlar några lokalbor ihop ved som drivit med strömmarna uppifrån bergen.

20141201_120032En flock med säkert hundra storkar spatserade runt i öknen. De syns som små vita prickar i mobilkameran.

20141202_07570590 spänn fräscht hotell inklusive frukost! Dessutom fick jag tvätta cykeln med deras cykelslang och det var lugnt och skönt (för en gångs skull, varför måste hotellrum alltid alltid alltid ligga intill och vetta mot bullriga vägar?). Dessutom hade ägaren en svensk bok som jag kunde få!

20141202_142310Ökencyklingen kändes ganska platt, men tydligen hade jag cyklat över ett 1850-meterspass utan riktigt ha märkt det, vilket ju inte är fy skam!

20141202_142403Touringräser med nästan allt onödigt lämnat hemma.

20141202_142425Däcken (Contintental GP4000IIs) var nya och passade fint i cykeln, men efter ett par dagar hade de (oväntat) svällt några millimeter och började skrapa i framgaffeln! Jag klippte till två distanser av en bokrygg som jag stoppade in där navet fäster vid gaffeln så att det åtminstone var en millimeter mellan däck och gaffel.

20141202_170200Sophanteringen verkar vara obefintlig. Alla ljusa prickar i bilden är skräp utspritt över ett stort område.

20141202_170731Den här skuggan säger att det är hög tid att hitta sovplats.

20141203_083351Dagen efter var väldigt dimmig. Nu hade jag tagit mig en bit västerut, och här fanns mer vegetation och träd. Ingenting är ju som bekant gratis, och ska det vara vegetation kommer det också vara mer fuktigt.

20141203_120530Halva vägen hade på många ställen rasat. Undra hur länge den här vägbiten kommer hålla sig kvar. Till nästa regn kanske?

20141130_094913Här och där såldes vackra mineral och fossil. Jag köpte en ökenros, kristallsfär och en ametistkristall får några tjugor för att komplettera stensamlingen där hemma.

20141203_121440Ny stigning för det andra riktigt ordentliga passet Tiz n Test. Vackra bergsbyar passerades på väg in i molnen.

20141203_131043Plötsligt hoppade ett gäng getter upp från bergssidan.

20141203_131540Den ytterst sprickiga berggrunden hade rasat ner över vägen på många ställen. Notera längre bort i bild att vägen varit totalt begravd under stora stenblock.

20141203_132622Vägen höll på att rensas. En viss dödsångest infann sig när den dunkande grävmaskinen (jag har ingen aning om vad den gjorde, men det dundrade över hela dalen) befann sig över mig på höger sida och vänstra sidan var mjuk mark mot ett stup i en djup och brant V-dal.

20141203_135544Stalagmiter storlek S.

20141203_140702Renoveringsobjekt!

20141203_141911Stalagmitöverhäng storlek XXL.

20141203_142043De stora stalagmiterna igen.

20141203_145857Det var så dimmigt att jag knappt såg 20 meter framåt. Det var riktigt ruggigt på högre höjd där det både var kallt och fuktigt (det var ju trots allt inne i ett moln). Högst upp på toppen fanns en mysig litet hak med en underbar liten värmande brasa där jag drack varmt kaffe. Det var dock hela 2 timmar kvar till solnedgång så jag stannade inte kvar, dagsljuset varade bara tio timmar, så det gällde att cykla till solnedgången varje dag. Och nog var det tur att jag gav mig av igen, för molnet sträckte sig bara några hundra meter bortåt! Därefter var det strålande sol.

20141203_152137Några hundra meter från bergspasset och den sköna brasan. Börjar inte dimman se lite blå ut?

20141203_152408Vyn bakåt.

20141203_152410Ytterligare några hundra meter längre fram.

20141203_153040Snart befann jag mig i strålande sol, klar himmel och bland vackra bergstoppar! Hur utsikten var på andra sidan passet i dimman kan jag bara googla mig till.

20141203_153801Molnet jag emigrerat från.

20141203_160443Serpentens slingrande på andra sidan passet.

20141203_165155Det var så underbart att känna doften av lövträd och fåglarnas sång i början av december. Det var som att lura hjärnan att det var vår igen!

20141204_093305Mogna och söta kaktusfrukter vid sidan av vägen. Jag kände mig lite som ett barn som måste lära sig allt från början när jag inte fattade att fruktens små bruna prickar var mikrotaggar som fastnade i handskarna och huden och stacks på ett mycket enerverande vis. Efter en halvtimmes jobbande att få ut taggarna ur händer och handskar gav jag upp och donerade handskarna till vägkanten.

Sista dagen ville jag hitta en schysst tältplats innan jag kom ner i storstan men när jag gled nerför backen i bergen så tog plötsligt Marrakeshförorterna vid och det gick inte att hitta någon privat plats att slå upp tältet på. Solen höll på att gå ner så jag fick lägga på flera kol och cyklade de sista fem milen eller så i kanske 38 km/h snitt och avslutade inne i centrala Marrakesh precis när solen skulle gå ner. Jag hittade ett riktigt fräscht hotell (riktigt fräscht för mig som jämför med risiga hotell i tredje världen alltså. Är man van att åka till Teneriffa och bo femstjärnigt så skulle man nog beskriva rummet i andra ordalag) med schysst wifi för 90 spänn, det kan vara riktigt prisvärt i stan!

20141205_160913Terrasshäng. Atlasbergen tornar upp sig bakom staden.

20141205_171748Terrassolnedgång.

20141129_200612Djema El-Fna. Det stora torget i Marrakesh.

20141205_173553Medinans högsta byggnader. Det finns gamla föreskrifter som säger att inget får byggas i medinan som är högre än en palm.

20141206_123346Idealiskt vatten för bäbis!

20141129_134816På flyget hem. Den hungrigaste magen kan känna sig mätt vid åsynen av Norwegians matmenyer.

20141207_004147På väg hem under Arlanda. Home sweet home! Cykeln var fortfarande hel när jag fick tillbaka kartongen, och inte heller blev det några problem med att jag proppat cykelkartongen full inte bara med cykeln utan även med resten av hela min utrustning!

Det var inte första och förmodligen var det inte heller sista gången jag åkte till Marocko. Utanför Marrakesh och stadens överdådiga hasslande så är landet riktigt bra att resa i!

Tills nästa gång,
Petter Hällberg, en tidig tredjeadventsmorgon framför brasan.

Länkar:
Tiz n Test på Dangerousroads.org
Tiz n Tishka på Dangerousroads.org

5 thoughts on “Marocko: wintergetaway!

  1. Tack för Din magnefika reseberättelse, men det var nog Du som njöt mest av resan, och Du nämnde att det skulle ske flera utmaningar , som vi med spänning kommer att följa.

  2. This is amazing Petter. Next time I think ”I will just stick to the Panamericana because I’m riding my Bianchi” I know I’m only lying to myself :-) Greetings from Ecuador – two days cycling to Colombia!

  3. Vad roligt att läsa din berättelse Petter! Lite läskigt verkar det dock… Men naturbilderna är vackra. Tur att du inte cyklade där veckan innan, i översvämningsbilder….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s