#1 Eldslandet och världens ände

03:30 ringde klockan. Packningen stod redo innanför dörren. En Ikea-kasse inlindad i silvertejp, cykeln nerpackad i en kartong och lilla ryggan – alla mina ägodelar för det kommande halvåret. Mor och far var nog lika trötta som mig men vi lyckades ändå alla ta oss till Arlanda för att ta farväl. Det kändes tungt att lämna kollektivet på Läbygatan för ytterligare ett halvår men tanken att snart få vara tillbaka på Vägen lockade. Jag var mycket förkyld och lite orolig för att bihålorna skulle smärta infernaliskt på de fyra flygen. Av hjälpsamma Linnea blev jag uppmärksammad på att, förutom smärtan i bihålorna, så kan trumhinnorna spräckas vid tryckförändringar och förkylning (tack för den!).

Flygen: Stockholm till London till Miami till Buenos Aires med 22 timmar väntan till nästa flyg till Ushuaia. Jag hade oroat mig en del för den Amerikanska säkerhetskontrollerna och tullen. Jag hade knappt tre timmar på mig mellan flygen och visste att om jag fastnade så skulle jag nog missa anslutningsflyget – en dyr fadäs. Skulle de tycka det var misstänkt med mina tejpade Ikeakassar, stora kartongen och hur skulle det gå om de visste att jag rest i Mellanöstern? Jag hade min finaste skjorta, min mest finkammade lugg och var så trevlig det gick att vara mot säkerhetskontrollanterna och lyckades som tur var glida igenom säkerhetskontrollen som en hal ål.

Fuegoweb-1Mellanlandning i Buenos Aires i 22 timmar. Jag bytte flyplats och som tur var så låg den nya mindre flygplatsen precis vid havet. Jag satt och läste i skuggan under några träd i en park och käkade hamburgare och sippade öl (öl ingick i menyerna, inte läsk!) på den lokala krogen…

Fuegoweb-2… och tog promenader längs strandpromenaden.

Värre gick det (föga förvånande dystert nog) för svensken som reste samma håll som mig och hade dreadlocks och ursprung från Iran. Så fort en vakt såg honom, redan innan passkontrollen, så pekades han ut och skulle tas åt sidan. Sedan hade vakten tydligen anklagat honom för att ha kallat vakten ”pussy” och tagit in honom på förhör. Det lät väl ändå rätt osannolikt att man skulle kalla en vakt snippa när man försöker ta sig igenom en passkontroll, men man hör väl vad man vill höra. Dreadssvensken misstänkte redan innan att det i USA kunde bli trubbel på grund av hans utseende och verkade säkert lite nervös. Han missade därmed sitt plan och lovade att aldrig mer sätta sin fot i USA.

En timme och fyrtio minuter tog det mig från landning till ankomst till nya gaten som jag skulle flyga från. Mycket smidigare än förväntat. En extra etapp vid mellanlandning i USA är att man måste ta ut allt sitt bagage och gå igenom en ny säkerhetskontroll med dessa, så det kan ju ta lång tid även där.

För cykeln slapp jag betala. Möjligtvis föll jag lite mellan stolarna, att jänkarna trodde att jag betalat i Stockholm och att stockholmarna trodde att jag skulle betala i London. I Buenos Aires, där jag bytte flygplats och bolag, var jag tvungen göra om hela proceduren med incheckning och sånt, men även där lät personalen mig lämna in cykeln utan att betala. Enligt bolagens hemsidor ska man egentligen betala en massa pengar, så jag är mycket nöjd!

På planet till Miami satt jag bredvid en mycket trevlig ung herre som var på väg till Los Angeles för att jobba med film, och på vägen till Buenos Aires en lite(n) äldre herre som bott både i USA och Argentina och hade mycket att berätta. Den äldre herren tog fram en tidning där det skrevs i positiva ordalag om den svenska jämställdheten och speciellt om jämlikhetsdagis. Oväntat. Den där speciella känslan av att vara ute och resa började infinna sig.

Det blev en mycket lång resa både räknat i kilometer och timmar. Jag åkte hemifrån tisdag klockan fyra på morgonen och landade i Ushuaia klockan nio på torsdagsmorgonen, 53 timmar senare, men jag levde, var upphetsad, hade repat mig från förkylningen och hade anlänt till världens sydligaste stad!

11353642646_01b473bb65_zInflygningen över Tierra Del Fuego till Ushuaia var nästan en religiös upplevelse! Vi flög in från havet, över gröna öar och snart var marken täckt av moln. Vid nedstigningen trängde vi genom molnen samtidigt som de verkade skingras kring oss och solen sken ner över skinande gröna kullar och vita berg. Det var så kargt! Grönt, svart, vitt och vackert att jag blev tårögd! Jag vet, jag börjar bli blödig, men det kändes i kroppen att det här skulle bli ett äventyr!

Bilden ovan har jag stulit från en dansk ung gentlemans blogg som jag träffade i Buenos Aires. Han cykelblogg (där även jag figurerar) kan du kan hitta här(öppnas i nytt fönster).

Fuegoweb-4Utsikt över Ushuaia, staden som de kallar El fin del mundo.

11353685334_d7de84d9e6_z (1)I kön till incheckningen i Buenos Aires träffade jag på Thomas som varit ute och cyklat i tre år och nu ska cykla hela vägen upp till Kanada. Vi slog följe in i staden. Det började regna så vi gick till en restaurang och unnade oss god och energirik mat och öl medan det regnade på cyklarna utanför.

Fuegoweb-10En fågel sket på mössan jag fick i julklapp av Linnea. Välkommen till Sydamerika!

Tanken var att jag skulle ge mig av direkt, jag var så sugen att få komma ut i naturen och inviga tältet för den här resan, men jag var tvungen att fixa bränsle till mitt alkoholkök, mat för några dagar, pengar och en lokal karta. Jag hade lyckats bortse från att argentinarna tar siesta under några timmar på dagen, och när jag skulle göra mina snabba ärenden slog affärerna istället igen. Jag tog in på ett hostel och stack ganska tidigt dagen efter istället.

Fuegoweb-3Från Ushuaia går båtar mot Sydpolen som tar turister (och säkert en och annan forskare och äventyrare också) till pingviner och kyla. Jag tror det är den här båten.

Fuegoweb-5Utträdet ur civilisationen (jag ska kanske inte överdriva, men Eldslandet är rätt öde).

Fuegoweb-6Så här ser cykeln ut den här omgången. Mycket lätt och smidig och jag får ändå plats med mat för en knapp vecka. Min sovsäck är dock kanske lite väl mycket åt det smidigare hållet. På 400 gram och liten volym är den väldigt bra att bära, men ack så kallt det blir på nätterna här nere!

Fuegoweb-7Området hyser många bävrar som är mest som bävrar är, tuggar sönder saker och så. Jag såg en bäver i vägkanten en dag helt nära som gått i en bävertunnel (ett rör) under vägen. En annan gång låg en död bäver mitt i vägen. En roadkill jag inte är van vid.

Fuegoweb-8Papegojor i träden och massor av andra intressanta fåglar och blommor som jag aldrig förut sett. Gojorna sitter uppe till vänster, svåra att se, det är så svårt att fota detaljer med 14 millimetersobjektivet som satt på kameran.

Fuegoweb-9Spännande landskap.

Fuegoweb-11Bränslet till Triangia-köket. Vanlig läkarsprit som går att få tag på i varje apotek. Det brinner dock starkare och snabbare än vanlig T-röd, vi kallar det rocket fuel.

Fuegoweb-12Det här var tyvärr inte min väg. Min väg var asfalterad ett tag till och mycket rakare.

Fuegoweb-14Kroppen min är ju inte van vid den här typen av cykling, och jag gick ut hårt. Över nio mil cyklade jag första dagen och viljan fanns där mer än energin. Efter sex mil bland bergen var jag helt slut. Det hade börjat blåsa rejält och jag tog skydd bakom en buske. Jag la ut min tyvek-filt och fick lite lä och käkade. När jag skulle vika ihop filten såg jag den här. En blöja med barnbajs av högsta smaragdgröna kvalitet utsmetat på filtundersidan. Fågelbajs ena dagen och barnbajs dag två. Jag bävade för dag tre.

Fuegoweb-15Stora kyrkogårdar med uttorkade döda träd…

Fuegoweb-16… och landskap så som jag gillar dem bäst.

Fuegoweb-17Finväder men blåsigt, det verkar som man får välja i Patagonien, antingen blåsigt eller regnigt. Oftast ej båda samtidigt, vilket är tur.

Fuegoweb-18Oändliga stängsel längs vägen.

Fuegoweb-19Jag passerar Lago Fagnago.

Fuegoweb-20Una lago muy hermoso.

Fuegoweb-21Hem ljuva hem, så jag har längtat.

Fuegoweb-22Jag tältade på den här campingen mitt i skogen. Solnedgången timmen före midnatt blev ett bra avslut på dagen.

Fuegoweb-24Varning för lamor. Jag har inte tagit några bra bilder på själva djuren än men lovar att återkomma med detta i nästa inlägg!

Fuegoweb-26Här kom en bäver ut, men jag missade den med kameran.

Fuegoweb-29Skäggiga träd och massor med maskrosor.

Fuegoweb-30Vädret ändras ofta. Jag lade mig under ett lutande träd och fick skydd från regnet.

Fuegoweb-31Ett stycke tristare cykling (jämfört alltså), botas med Slakthus 5 i lurarna.

Fuegoweb-33Underliga moln skulle kunna vara anländande trafalmadorianer från boken.

Fuegoweb-34Landskapet övergick från mestadels berg och skog till oändliga betesmarker med tjurar, får och lamor.

1 (707)Det platta landskapet möjliggör obönhörliga vindar. Här lade jag mig i en liten svacka i marken som blev ett perfekt skydd mot vinden. Stod jag upp så var det svårt att stå rakt, men la jag mig ner så var det helt stilla! Jag satte igång en session time lapse-foto (990 bilder som tas med några sekunders mellanrum) och började slumra. Det var varmt och mycket skönt i solen och jag tog av mig tröjan. När jag öppnade ögonen såg jag gråräven som stod och tittade undrande på den vita varelsen som intagit dess gryt. Jag insåg först då att hålet i marken en bit ifrån mig måste varit ett rävhem.


Time-lapsen. Vid ungeför 27 sekunder ser man hur räven fastnar på några bilder. HD rekommenderas.

DSC05015-3Jag fortsätter trampa på i motvinden. Kameran sprang iväg upp på en höjd och tog några bilder när jag passerade.

Fuegoweb-36Ganska fint faktiskt.

Fuegoweb-37Rak väg.

Fuegoweb-39Finn ett fel. När jag ställde upp cykeln här så blåste den omkull och backspegeln gick sönder. Det gjorde inte så mycket, det känns mer sportigt utan pensionärshjälpmedel.

Fuegoweb-40Ibland finns en liten grusväg eller stig bredvid stora vägen som ibland är väldigt kul att cykla på. Här känns verkligen fördelarna med den här cykeln.

Jag hade stark motvind mest hela tiden, men precis innan jag nådde oljestaden Rio Grande svängde vägen 90 grader och motvind blev till medvind. 8km/h blev till 38km/h och jag flög fram. Jag hade bara cyklat 55 kilometer när jag kom fram till staden. Jag cyklade genom ett kombinerat konstverk/lekplats och såg ett Schwalbedäck sticka fram bakom ett hörn. Lokalbor har sällan de tyska däcken och mycket riktigt, det var inte en lokalbo. Jag närmade mig och där stod Thomas som jag träffat på flyget! Vi tog in på ett kombinerat hostel/camping där även den tyska damen Anita från Tyskland bodde. Även hon cyklade norrut och dagen efter blev vi en trio som cyklade tillsammans.

Fuegoweb-41Det var här den riktiga utmaningen började. Rio Grande och framåt fanns det färre ställen att bo på och landskapet blev än flackare – motvinden blev mycket stark. Cykeln redo…

Fuegoweb-42… Thomas redo i nya regnbyxor…

Fuegoweb-43… och vägen redo.

Fuegoweb-44På vägen ut ur stan träffade vi den heroiske Dimitri som stod och försökte få lift med sin cykel. Han hade cyklat norrifrån och hade precis avslutat sin tur i Ushuaia. Nu var han i färd med att ta sig till Buenos Aires via liftande för att träffa sin käresta. Han hade ett berg av utrustning på sin cykel (minst tre gånger så mycket som mig och Thomas som förhållandevis är väldigt lättpackade), plus ryggsäck, och sa att han hade ganska dåligt tålamod. ”Neeeh, I’ll go with you instead!” Så hade vår trio blivit en kvartett. Man kan tro att han skulle vara långsam men han satte av som en virvelvind och försvann långt framför oss.

Fuegoweb-47Heroiske Dimitri.

Fuegoweb-49Platt och blåsigt! Vinden kom framifrån och i sidan. Vi lutade oss mot vinden på våra cyklar likt motorcyklister som lägger sig ned i en kurva för att svänga.

Fuegoweb-50Thomas.

Fuegoweb-51Några få gaspumpar kantade landskapet. ”Up and down, up and down.”

Fuegoweb-52Så här ser en rak väg ut.

Fuegoweb-53”Om du är med en person iklädd kjol och bärandes väska som är mindre än dig, ta hen hårt i armen!”

Fuegoweb-54Sagolikt landskap.

Fuegoweb-56Vi närmar oss dagens mål, den Chilenska gränsen. Hav till höger och långt borta till vänster ser man land nummer två på den här resan.

Fuegoweb-59Caballo negras.

Fuegoweb-60Dimitri snackar med gränsvakterna på finfin spanska och vi sover över i gränsstationens vänterum med spis, värmeaggregat och ett toaletter. Vi var mycket nöjda! Dimitri som redan cyklat sträckan från andra hållet var som en outsinlig källa till information om vägen som väntade. Bland annat berättade han om en liten fårstig man kunde hitta och vandra runt en stor sjö för att slippa ta en dyr färja längre fram.

Fuegoweb-61Dimitri stannade kvar vid gränsstationen för att försöka lifta därifrån och Anita behövde vila sitt onda knä så kvartetten blev återigen bara en duo. Jag är mycket glad att inte vara ensam här, för vinden låg nu rakt framifrån och det var dessutom fin de pavimento, ingen mer asfalt. Entre för ripio.

Fuegoweb-62Får den här vinden mig att se tjock ut?

Fuegoweb-64Vi korsade Argentinska gränsen och cyklade i ingenmansland i 14 kilometer fram tills den Chilenska sidan tog vid.

Fuegoweb-65Chile!

Fuegoweb-67Folk som kom norrifrån tyckte det här var tråkig cykling. De var med andra ord bortskämda. Jag älskade de här landskapen! Det känns även lovande inför fortsättningen, det kommer bli ännu vackrare!

Fuegoweb-68Thomas fortsätter och jag stannar för att fota en time lapse (fast mest ville jag vila lite från den hårda vinden).

Fuegoweb-69Jag kom ifatt lite senare när Thomas låg och vilade i lä vid det här huset. Vi cyklade mellan 5 till 7 kilometer i timmen så det var skönt att kunna samarbeta i vinden. Vi växlade frontman varje kilometer så att den bakomliggande fick vila – det gjorde väldigt stor skillnad. Jag har hört siffran 33% mindre energikrävande för bakomliggande cyklist, och det kan mycket väl stämma.

Fuegoweb-70Inte ens stängslen orkade stå upp i den här vinden.

Fuegoweb-71En mycket dammig cyklist. Lastbilar som passerade då och då drog upp massor med damm. En av dem körde väldigt långsamt så vi försökte hänga på i vinddraget. Vi lyckades nästan hänga på men så kom en uppförsbacke så vi var chanslösa. Men dammiga blev vi. Och ännu tröttare än vi redan var. Benmusklerna brände. 57 kilometer tog vi oss och det var en mycket hård dag. Jag hade inte klarat att cykla 58.

Fuegoweb-72Vi ser korsningen framför oss där vi vet att det ska finnas en liten busskur där man kan sova. Stämningen och energin höjs avsevärt!

Fuegoweb-74Tvättbrädsgrusväg fram till busskuren.

Fuegoweb-76Busskuren var under förväntan, dörren var riktad mot vinden och fönstren var urblåsta så det blev dragigt, men avsevärd bättre än att försöka slå upp tälten i riktigt hård vind. Vi kände oss lite utsatta precis vid vägen, men vid solnedgången kom ett Österrikiskt par i hyrbil och parkerade brevid busskuren för att få lite sömn.

Fuegoweb-77Sovdags. Bilden är tagen strax innan 23.

Fuegoweb-78Trangia spritkök i dess Triangel på rocketfuel. Lågorna är lite galna.

Fuegoweb-79Urblåsta fönster och månuppgång i bakgrunden.

Fuegoweb-80Gamla 70-talsobjektivet fångade månen lite bättre än det vidvinkliga landskapsobjektivet.

Fuegoweb-81Trädet hade nog växt upp när husgrunden hade ett hus på sig. Det här var det första trädet jag sett på många dagar. Utan hus som ger lä ser trädet dock ut att ha det lite kämpigt.

Fuegoweb-82Mycket mjukt pumpat och 2.35 tum brett bakdäck för maximal komfort. Kryssen kommer efter sammanpressningar av gummit.

Fuegoweb-83Lite längre fram på vägen återfinns de ”FOURTEEN TREES!” som är mycket kända här i trakten. Många cyklister vi mött har pratat om dem och detta är ett populärt ställe att slå läger på.

Fuegoweb-84Utsikt från vår siestaplats i en annan busskur.

Fuegoweb-86Natten därpå tillbringade vi vid havet i en liten fiskestuga som vi hört det ryktas skulle vara olåst. När vi kom till stranden fanns det några musselplockare på plats så vi gömde oss tillfälligt i en gammal båt från regnet.

Fuegoweb-87Middag i den omtalade fiskarstugan.

Fuegoweb-88Solnedgång utanför stugan.

Fuegoweb-90Och så här såg taket ut. Inte helt tätt men det löste vi genom att Thomas slog upp sitt tält inomhus.

Fuegoweb-91Mmmysigt!

Fuegoweb-92Några timmar senare soluppgång, vi gick upp klockan 5 för att få uppleva vacker morgoncykling.

Fuegoweb-93Solen gick upp med eftertryck. Solen är mycket stark här på grund av att ozonlagret är tunnare. Detta får bland annat till följd att min näsa ständigt varit röd.

Fuegoweb-94Mycket fin sista dag på Tierra del Fuego.

Fuegoweb-95Och helt OK rastplatser.

Fuegoweb-96Vinden var inte alls farlig och energin i benen var på uppgång. Bakom nästa vik låg slutmålet på Eldslandet-ön och vi cruisade fram.

Fuegoweb-97Pricken på vägen är Thomas och pricken längre fram är ett gäng tyskar som satt och fikade utanför sin hembyggda husbil och bjöd på kaffe. De gjorde en lockande resa runt hela Sydamerika i sin mysiga lilla husbil och surfade, softade och träffade folk.

Fuegoweb-98Här gick en eker sönder för mig. Tur nog var vi nästan i staden Porvenir och jag kunde snart få det lagat för bara 2000 pesos, ungefär 20 kronor.

karta1 Cyklad sträcka.

Under de första dagarna av cyklingen kände jag mig tveksam. Vad gjorde jag egentligen här, ensam? Var det här det rätta stället för mig just nu? Är jag motiverad att cykla 1000 långa mil i motvind och uppför berg? Att pusha varje dag även när det är för kallt, för varmt, regnigt, blåsigt eller torrt. Varför hade jag valt att åka på en ny resa när jag kunde bygga på livet hemma, hade jag valt att komma hit nästan på slentrian?

Så kändes det i början. När vinden nästan blåste bort mig kändes det tungt. Mycket tungt.

Sen hände något där över rävgrytet. Jag började njuta över att vara där jag var, i ett solhål på resa i det okända. Det är härligt. Och efter den vändningen har jag känt mig så väldigt lycklig av att vara den jag är, där jag är. Det är väl endorfinproduktionen som kommit igång, men jag hoppas det håller i sig!

Nu väntar en ny hård strecka på 250 kilometer till nästa stad Puerto Nantales där jag kommer utgå ifrån för att trekka i Torres Del Paine nationalpark. Nästa inlägg bör komma före eller efter den trekken, beroende på hur mycket batterierna i mina ben måste laddas om efter cyklingen.

Tills dess,
Petter Hällberg
Från Red Light District i Punta Arenas

Vill du se när nästa inlägg kommer och få mikrouppdateringar så kan du gilla min facebooksida via den här länken:

3 thoughts on “#1 Eldslandet och världens ände

  1. Åh, vad häftigt och spännande! Helt fantastiskt att läsa! Och så fina bilder – från platser jag inte ens fanns!

  2. Hej Puffrik, pappa här. Vilka spännande platser och vilka underbara bilder! Härligt att höra att du börjar finna dig tillrätta och hoppas att det inte blir alltför jobbiga etapper. Låter lite skrämmande med de stora avstånden, med bara glimtar av civilisation. Det påminner lite om Skottland va, men utan en god whiskey i varje närliggande pub. Vad skönt också att du har sällskap.
    Önskar dig (och Thomas) en riktigt god jul.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s