Prolog

Ända sen jag backpackade i Indien, Nepal och Sydostasien  2008 så har jag drömt om att göra en ny, häftigare och mer episk resa. Planerna hann bli detaljerade redan innan jag lämnat Indien. När jag tjänat ihop mer pengar skulle jag köpa en Royal Enfield-motorcykel i New Delhi, luffa runt i Indien till alla intressanta ställen jag missat under backpackingen, och därefter motorcykla hem till Sverige.

Med tiden blev jag sugen på en mer anspråkslös resa. Att slippa äga ett dyrt fordon på resa genom fattiga länder skulle innebära en mycket större frihet. (Ägodelar får mig ibland att känna mig bunden, ”Things you own, end up owning you” som Tyler Durden lär. Jag har aldrig känt mig så fri som efter militärtjänstgöringen – allt jag ägde var kläder och ett visakort med lite stålar på. Och reslust. För mig är det romantik!) Att färdas på samma sätt som ortsbefolkningen lockade också. Kanske skulle det funka att lifta och åka buss mellan Sverige och Indien. Med rätt inställning och ett öppet sinne. Eller jävlar vilket äventyr det vore att cykla!

Länge tänkte jag att det var omöjligt. Fram tills för några månader sen när jag stötte på Lost Cyclists blogg om långfärdscykling. Jag blev oerhört inspirerad och några dagar senare hade jag bestämt mig. Jag skulle också cykla långt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s